Var är alla människor

Jag stampar fötterna lite onödigt hårt när jeg kliver inn

Om nogon väl hade varit där hade det nog endast uppfattats som

irritation över den rådande väderleken som isat sig fast på

lösningen lika hämningslöst, sitta och sjunga. Eller prata för sig själv.

Som att markere för nogon (tystnaden) att jag är här (lever)

Därför sitter jag bara och tänker : och tittar i exakt tio minuter. Var är alla människor?

Så har vi vært i Göteborg igjen for sånn ca ørtende gang. Bildene ble tatt i går og dette er vel det som kalles sjablonggraffiti (?). Under den svarte teksten gamle tagger (?) i rødt og hvitt på grå og mosegrønn bunn. Noen insisterer på å kalle det hærverk. Hvordan de er konstruert innvendig er ikke så lett å si. På en pen måte kan man vel si at de ikke ser skogen for bare trær eller poesien for bare tagging!