Selvgjort er velgjort

Så har Voksen skole fræsja opp sykkel-gangveien igjen! De forskjellige figurene er så fine at jeg fikk problemer med å velge så jeg tar likegodt med alle.

Her starten, til venstre gangfeltet markert med en strekkteging av ei flettejente og til høyre to sykler som med all ønsket tydelighet viser på hvilken side av veien de enkelte trafikanter skal holde seg

Her bukter midtstripa litt sjarmerende vinglete avgårde.

Et lite skolebarn med sekken på ryggen.

En mann for sin hatt

En solid sykkel

Et barn som blir fulgt av en voksen, eller en fadder(?)

En gutt med caps

En enhjuling. I gangfeltet en sjablong av en (vinkende) gutt

Var är alla människor

Jag stampar fötterna lite onödigt hårt när jeg kliver inn

Om nogon väl hade varit där hade det nog endast uppfattats som

irritation över den rådande väderleken som isat sig fast på

lösningen lika hämningslöst, sitta och sjunga. Eller prata för sig själv.

Som att markere för nogon (tystnaden) att jag är här (lever)

Därför sitter jag bara och tänker : och tittar i exakt tio minuter. Var är alla människor?

Så har vi vært i Göteborg igjen for sånn ca ørtende gang. Bildene ble tatt i går og dette er vel det som kalles sjablonggraffiti (?). Under den svarte teksten gamle tagger (?) i rødt og hvitt på grå og mosegrønn bunn. Noen insisterer på å kalle det hærverk. Hvordan de er konstruert innvendig er ikke så lett å si. På en pen måte kan man vel si at de ikke ser skogen for bare trær eller poesien for bare tagging!